Ett noll mot rabarberna

Det sitter en liten femårig kille med rosiga kinder vid det runda köksbordet med rödvitrutig vaxduk på Troedsgatan 2B i Helsingborg. I köket står farmor Vivi och kokar rabarberkräm som oftast efter middagarna så serveras det efterrätt, så även denna dag.

"Kom här nu Sottepågen, skall du få lite kräm!" sa farmor och vände sig om och log till den lille pojken. 

"Mmm, tack farmor men kan du ta bort trådarna först?"

Den djupa tallriken ställdes fram, det hälldes på kall mjölk, det var nu det svåra jobbet började för den lille pojken, att peta bort och undvika trådarna i den nykokta krämen.

Med denna lilla historia återberättad för mig var det på vinst och förlust som jag började att skära rabarber i bitar till pajen. Oh no, tänkte jag för mig själv, detta var kanske inte det smartaste valet av kvällsfika idag.

Det sitter en man med rosiga kinder och solblekt hår ute på altanen, det är augusti, utifrån köket doftar det rabarberpaj och kaffe. Med en vinglig bricka balanserar en kvinna ut med kaffemuggar, mjölk, skedar och glass. 

"Vassego Hjärtat, hoppas att det smakar och att du inte behöver leta trådar" säger hon med ironi.

Mannen ler tillbaka, tar en sked och stoppar i munnen och säger "Detta var ju faktiskt gott"

Kvinnan ler, hon är nöjd.

Ett noll mot rabarberna.