Varför springer jag?

Under gårdagens löprunda började jag fundera på varför jag springer, en fråga som jag inte har reflekterat så mycket över innan. Den stora löparbommen som har pågått i några år nu har säkert påverkat även mig, men under alla år som jag spelade fotboll så var löpningen något nödvändigt ont, hur kan jag ha ändrat uppfattning?

Löpningen är för mig ett riktigt bra sätt att hålla igång, på tider som passar mig, det vill säga när som och var som, men frågan kvarstår, varför springer jag? "Är det för att alla andra gör det? "Är det för att nå ett uppsatt mål?" Är det för att få likes på Facebook?" "Är det för att jag ska kunna dricka ett glas vin och äta den där goda maten?" "Eller är det helt enkelt för att jag mår bra av det?" För att kunna hålla i träningen på lång sikt så tror jag att det är bra att ställa sig frågan.

I dagens samhälle där allt har en tendens till att bli hysteriskt så tror jag att fler skulle må bra av att ställa sig frågan, varför springer jag eller för den delen varför tränar jag? Min känsla är att det numera helst ska vara "Ultra" framför loppets namn för att det ska klassas som en bedrift vilket känns lite märkligt. Jag tänker aldrig springa ett ultralopp och troligtvis aldrig ett maratonlopp heller. Min högst personliga uppfattning är att kroppen mår som bäst av löpträning som inte överstiger milen, därefter så gör det mer skada än nytta.

Men som sagt, alla har vi olika förutsättningar och jag tycker att det är en bedrift att bara snöra på sig skorna och ge sig ut på en runda oavsett längd och fart.

Efter en del funderande så har jag kommit fram till varför jag springer…

Löpningen är för mig ett utmärkt sätt att träna på, jag mår riktigt bra efter ett pass. Att många tankar, idéer och lösningar på problem har kommit just under löprundan är ett extra plus, och till sist att på nära håll få uppleva naturens fina skiftningar under året är så underbart.

Varför springer du?