Ett litet tecken kom till mig idag

Efter jobbat strosade jag en sväng i Göteborg, vinden den ven kring benen och det var höstklädda göteborgare som jag mötte på gatan... uteserveringarna stod dock kvar med hopp om en solig helg.

Slog mig ner på Brogyllen ett anrikt cafe på Västra Hamngatan, kände mig lite kontinental när jag satt där med en latte och svarade på en massa mail. 

I ärlighetens namn så gillar jag inte att sitta och fika själv, tycker man blir iakttagen och känslan att folk tycker lite synd om en, när man sitter där i sin ensamhet, men får ett leende och ett huvud läggs på sned, det nickas lite trevlig.

Hann reflektera min omgivning idag, till höger om mig satt ett tyskt par som matade varandra med prinsesstårta, nästan lite för romantiskt, kändes som fingertoppskänslan avsaknades där, till vänster satt ett gammalt rart par, en elegant dam med sin man som var vattenkammad, han klappade henne på kinden ibland och de skrattade hjärtligt.

I en stund så flöt tanken iväg, det kunde varit jag och Johan som satt där tillsammans, den eleganta damen var jag med uppsatt hår, äppelfärgade kinder och med skrynkliga händer. Mannen hade grått lockigt hår, ja lockigt precis som min man, så lockig och grann, han såg välmående och lycklig ut. 

Det var nog vi, ett litet tecken som kom till mig, vi om fyrtio år.

♡