Nyfikenheten tog överhand

I helgen träffade vi vår träningsglada granne Anna på garageuppfarten; "Har ni testat trapporna vid vattentornet? De är riktigt jobbiga, kör fem vändor!" Nyfikenhet tog överhand och igårkväll stod vi öga mot öga med denna branta stentrappa, shit när man stod längst ner såg man inte slutet på den, den bara fortsatte och fortsatte.

189 höga trappsteg där varje steg kändes, efter halva passet med tre vändor kvar så sprutade det mjölksyra ur varje ven i benen, var till att koppla på det berömda pannbenet och bara mala på. Upp, upp och upp.

Jag kan inte beskriva i ord hur jobbigt detta var, bland det jobbigaste styrkepasset jag någonsin utfört så efteråt kändes det ju ofantligt bra, blev nästan snudd på religiös och undrade var de sista krafterna kom ifrån.

Fick ett sms från Anna senare på kvällen: "Härligt Camilla, du kommer ha go träningsvärk imorgon!"

Say no more...