Idag finns han inte mer

På gräsmattan utanför det stora gula huset sprang en liten lintott med en blåvitt-tröja på sig, det var siffran tre på ryggen, han sprang och sprang, sköt bollen i mål, sköt den utanför mål, sprang och hämta, så här kunde han hålla på hur länge som helst.

"Pix pax vara Klas Ingesson" sa han alltid när vi skulle spela boll. Min brors stora idol var Klas Ingesson.

Sitter på väg till ett möte, på radion säger de att Klas har avlidit, jag känner hur tårarna bara brister, går inte att hålla emot, mascaran den rinner längst kinderna och jag tror i en sekund att jag hört fel. Vi pratade ju så sent som i måndags om Klas, hur han hade tackats av på Borås Arena. Nu fanns han inte mer. Mitt möte börjar om en halvtimme och jag sitter rödgråten i bilen och försöker samla mig utanför fönstret pågår allas vardag precis som vanligt men för några är det en stor förlust som inträffar idag.

En tankeställare som är bra att få emellanåt, att sorg kan vara fint, i minnet som han lämnar kvar är det den blonda skogshuggaren från Ödeshög som sprang, sprang och kämpade, en riktig krigare med en härlig dialekt. Jag fick äran att träffa Klas vid ett flertal tillfällen, han hade alltid nära till skratt och med en snus under läppen, det är det som jag kommer bära med mig.

Så säg till den du älskar att jag ser dig och älskar dig och gör det alla dagar.

Livet är för kort att gå runt och bära en massa inom sig som man vill säga, imorgon kan det vara för sent.

♡