Plötsligt satt vi där, på det där mysiga torget man kan hitta, mitt i Bergamo, allt runt omkring bara försvann för en sekund. Johan tittade på mig med glansiga ögon och fingrade efter en servett, vi sa ingenting, vi kände samma sak.
"Tänk om vi aldrig mötts och vår kärlek aldrig fått denna chansen" säger han på det sättet som bara han kan. I ett ögonblick kommer den där känslan, tänk om 'om' inte fanns och vi inte hade träffats och vi aldrig skulle få uppleva denna stund tillsammans.
Fick ta fram den stora servetten ur knät för att torka bort de stora salta tårarna som bara trillade längst kinderna. Runt omkring oss på restaurangen var det lunchrush och här satt vi och torkade tårarna och var lyckliga, lyckliga för att vi fick chansen att kunna leva och växa på nytt, växa ihop. ♡
Strax efter tre reser vi oss upp från vårt bord på Via Bartolomeo Colleoni, vi lämnar ett ögonblick som vi alltid kommer att bära med oss.
Jag tar hans hand, han klappar mig på kinden och säger, "Det är du och jag genom livet, detta är bara början". Jag är världens lyckligaste att ha honom, den bästa vid min sida,
Ni är så kärleksfulla mot varandra ♡
SvaraRaderaTack, ja det är vi.
RaderaKramen ♡
Ni inspirerar till ett liv där man får lova att vara lycklig.
SvaraRaderaKramar till er båda
Tack Stina, känns fint att kunna dela även vardagen där lycka är ett stort inslag
RaderaKramen ♡
Fantastiskt!
SvaraRaderaJa!
RaderaSitter på jobbet och storgråter...
SvaraRaderaSå fint återspeglat
Camilla, du skriver texter som berör
Tack Karin
RaderaKramen ♡
Magisk stund.
SvaraRaderaKram
Anne
Ja det var det sannerligen
RaderaKramen ♡
Jag ryser.....så fina ni är!
SvaraRaderaTack rara Tanja!
RaderaKramen ♡