Ynklig, hjälplös & liten

Idag har det varit en påfrestande dag på många sätt, i ena sekunden skulle jag vara stark och vara den där trygga personen som skulle stötta och i den andra sekunden var jag rädd och darrade som ett asplöv. Idag har vi varit på magnetröntgen med sonen.

Han var fantastiskt duktig denna lille man, låg blickstilla och kämpade på i det stora röret som lät väldigt mycket och som såg hemsk ut. Hela atmosfären med strålning, långa frågeformulär om pacemaker, operationer, graviditeter, personal med dräkter gjorde ju att hela alltet kändes en smula läskigt så även för mig.

Nu väntas bara resultatet.

En lättad känsla vid matbordet. Köttbullar, mackisar och "mini-träd", ja vi kallar Broccoli så,  blir lite roligare att äta då enligt barnen.

Passade på att ta en kvällspromenad medan det ändå var uppehåll, skönt att komma in med rosiga kinder och sätta sig i soffan, speciellt efter en sådan här dag.

Står och hänger vid köksfönstret, pratar med min Älskling, han har varit på kundbesök i Partille idag. Så skönt att ha honom i detta när man känner sig ynklig, liten och ibland väldigt hjälplös, då finns han vid min sida.

Tack gode Gud att jag klarade denna dagen.