Att hamna i en bekräftelsefälla

Ikväll var det åter dags att bege sig till Trandaredskolan i Borås för ytterligare en föreläsning. Sist jag var här var i strilande höstregn nu är det minusgrader, adventsstakar i fönstren och tumvantar på, detta ger mig en vink att det var några veckor sedan.

Kvällens publik var föräldrar till barn i mellanstadiet, en engagerad grupp som ställde många frågor och som nickade instämmande kring bekräftelsefällor som Facebook och Instagram.

Jag kan tycka att det är beklämmande och en smula läskigt att dagens ungdomar och främst tjejer är objekt som man man "betygsätta" på sociala kanaler. Det förekommer i viss mån även bland oss vuxna, ännu mer beklämmande och vi som skall vara goda förebilder. 

Vi satt för en tid sedan och pratade om det horribla programmet Paradise Hotel, visst ni att de var fler sökande till denna castingen än till lärarhögskolan? Det är verkligen tragiskt. Det som vi diskuterade var bilden som målas upp i produktionen; hur tjejer framhävs, vilken typ av tjejer som de vill ha med i programmet och hur det motsatta könet hanterar dem. Vilka referensramar och signaler skickar det ut till dagens ungdomar egentligen? Att det är okey att hantera en tjej som skit? 

Nä fy fasen! Jag som mamma till döttrar, biologisk som till låns får en eländig rynka i pannan när jag funderar på hur jag skall skona dem från att bli hanterade som skit och att betraktas som objekt. Det är sannerligen inte lätt att växa upp i denna sociala stressen med ständig närvaro och jakten på "likes"

Nä, bättre var det nog förr när det var "Mina vänner"-boken som vallades runt bland kompisarna på rasterna och inte Instgramfilter eller Facebookuppdateringar.

Kvällssvammel och med en kaffekopp kryper jag upp i soffan efter en att för lång dag och känner mig nöjd att kunna bidra till en något bättre situation för vissa.

Kram Camilla